Peter Johansson
Jag växte upp i Afrika där min pappa arbetade som biståndsarbetare i olika företag . Det var i flera länder och det innebar nya miljöer under fem års tid.
När jag var 16 flyttade jag till släkt i Boden där jag bodde inackorderad i ett år. Jag avslutade gymnasiet på en internatskola. Betygen var bra och jag började studera i Uppsala på universitetet. Jag läste företagsekonomi med fransk inriktning. Tanken var att studera för att själv flytta tillbaka till Afrika för att arbeta med bistånd.
En period arbetade jag på en bank. Dessvärre trivdes jag inte med arbetsuppgifterna och jag bodde inackorderad hos en gammal tant. Jag får problem med sömnen och till följd av detta ett nervöst sammanbrott. Jag får en psykologkontakt och går i terapi. Tiden går och jag börjar studera för att avsluta mina akademiska studier.
Tyvärr blir jag sjuk och inlagd på Psykiatriska Kliniken i Malmö. Vi skriver nu mitten på nittiotalet. Jag inser efter en period att jag inte kommer att kunna avsluta mina studier. Det är bara att inse ett faktum.
1998 får jag en diagnos av läkarna att jag drabbats av en kronisk psykisk sjukdom. Under ungefär samtidigt får jag möjlighet att börja på ett Arbetskollektiv i Malmö. Jag är kvar där än idag och jag arbetar i vävstugan och och väver.