Jag vill dela något med er som jag fortfarande har svårt att riktigt ta in. 25:e november, på Djursholms slott, fick jag ta emot utmärkelsen Årets SNAPPARE 2025. Jag är så rörd, stolt och djupt tacksam.
Priset baseras på att uppmärksamma arbete som:
- Synliggör anhörigas liv och behov. Anhöriga bär ofta ett enormt ansvar i det tysta, utan att deras situation tas på tillräckligt stort allvar.
- Stärker kunskap och handlingskraft, så att anhöriga får bättre förutsättningar att förstå, hantera och orka sin vardag.
- Minskar ensamhet, hopplöshet och stigma. Att få känna att man inte är ensam, att det man går igenom är verkligt och delat, och att det finns språk och sammanhang för det.
- Ger konkreta verktyg och stöd, inte bara beskriver problemen utan bidrar till att anhöriga faktisk kan förbättra sin situation.
- Bygger broar mellan olika världar – forskning, vård, civilsamhälle, brukar- och patientrörelse och beslutsfattare – eftersom långsiktig förändring kräver att de hänger ihop.
- Har tydlig påverkan i praktiken. Engagemanget ska märkas i anhörigas liv: bättre stöd, mer förståelse och bättre livskvalitet.
Jag fick också en motivering som jag vill dela med er
”Åsa har med sitt starka engagemang lyft anhörigas problematik och synliggjort anhörigas specifika behov. Hennes drivkraft har haft en tydlig effekt och gett anhöriga ett bättre liv genom stärkta kunskaper och minskad känsla av ensamhet och hopplöshet. Hon har gett viktiga verktyg så att anhöriga kunnat förbättra sin situation. Åsa är också en brobyggare med ett stort och brett nätverk som sträcker sig från forskning till beslutsfattare, brukar- och patientrörelsen och civilsamhället. Hennes nätverk sträcker sig även ut i Europa genom hennes engagemang i EUFAMI där hon nyligen blivit ordförande. Hon är ett föredöme för oss anhöriga. Åsa kombinerar en kall och klar hjärna med ett stort och varmt hjärta.”
Det där gick rakt in i mig. Inte för att det handlar om mig, utan för att det handlar om det jag försöker göra, och om varför det är viktigt.
Jag fick också ta emot ett vackert konstverk av Åsa Haglund, en svartvit flugsnappare. Det kändes som en väldigt personlig och symbolisk gåva, och jag kommer ha den som en påminnelse om både arbetet och människorna bakom det.
Men det viktigaste jag vill säga till er är: jag tar emot priset i mitt namn, men jag ser det som ett pris som tillhör alla er och alla anhöriga som varje dag står kvar, bär, kämpar, älskar och försöker orka lite till. Jag tänker fortsätta vara en envis brobyggare tills anhörigstöd är lika självklart som det är nödvändigt.
Åsa ❤️
Priset delas ut av SNAPH, Stockholm nätverk aktion psykisk hälsa. Här kan du läsa deras artikel om priset: